Startsidan
Sök lokalt med  
Sök på lokalt med Google!


Artiklar och nyheter
Shoppa Elvis!

Köp-Sälj-Byt privatannonser
Forum för diskussion och frågor
Skriv och läs i gästboken

Allt om Elvis liv och karriär
Om Elvis musik
Allt om Elvis filmer!
Elvis fotoalbum
Elvis FAQ
Länkar

Till startsidan
Louisiana Hayride
Utsändningarna från stationen i Shreveport började som vanligt klockan åtta och cigarettmärket Lucky Strike var huvudsponsor.

Lousiana Hayride

Elvis skulle sjunga i Lucky Strikes amatörtävling strax efter klockan nio. Publiken gav honom ett vänligt mottagande men det var inget särskilt jämfört med de ovationer som några av de övriga artisterna fick den kvällen.

Normalt sett brukade Horace Logan introducera kvällens huvudattraktioner, men eftersom Elvis var okänd fick jag presentera honom, säger Frank Page.

Vi brukade improvisera våra presentationer, säger Frank vidare, och den här kvällen var inget undantag.

Men hade jag haft en föraning om hur berömda mina ord skulle komma att bli, så hade jag nog förberett mig lite bättre.

Den numera välkända konversationen med Elvis publicerades först i tidningen Look och därefter har den återfunnits i hundratals böcker och tidningsartiklar världen över.

I stort sett varenda amerikansk radiostation troligen en kopia av ljudupptagningen och vid senaste räkningen hade den utgivits på 46 olika piratskivor från Taiwan till Timbuktu. Elvis var uppmärksam och hövlig. Han hade varken utvecklat några häftiga benrörelser eller sitt berömda sneda leende.

Lousiana Hayride

Konversation mellan Frank Page (FP) och Elvis (EP) den 16 oktober 1954:
FP: För några veckor sedan spelade en ung man från Memphis in en skiva för skivbolaget SUN och redan har den placerat sig högt på listorna. Han är bara 19 år gammal, har en omisskänlig stil ... en applåd för Elvis Presley! Här har vi spelat hans sånger i flera veckor. Elvis, hur står det till ikväll?
EP: Alldeles utmärkt, hur mår ni, Sir?
FP: Är Du och Ditt kompband klara...
EP: Helt klara.
FP: ...för att låta oss höra Dina sånger?
EP: Well, jag skulle vilja tala om hur glada vi är att vara här. Det är en stor ära för oss att få uppträda på Louisiana Hayride och vi tänker spela en låt för er. Har ni något att tillägga, Sir?
FP: Nej, jag har redo.
EP: Vi ska spela en låt som finns tillgänglig från SUN och den går ungefär så här.

Därefter sjöng Elvis båda sidorna från sin första SUN-singel. Han började med 'That's all right' - ursprungligen en ganska bluesig låt i den stil som bluesgatan Beale Street är känd för - och trots att Louisiana Hayride egentligen var en renodlad show för country- musik (kom ihåg att segregation fortfarande rådde i sydstaterna på 1950-talet) fick den ett gott gensvar från publiken.

Den andra låten, 'Blue moon of Kentucky' var åtminstone en country-låt, fast upphovs- mannen Bill Monroe aldrig hade sjungit den på det viset! På ljudupptagningen från radioutsändningen hör man hur ljudteknikern kopplar in mikrofoner ute hos publiken för att förmedla en acceptabel nivå av applåder. Och faktum är att detta framträdande inte var något sensationellt genombrott för den man som inom bara några månader skulle komma att kallas 'The King of Rock and Roll' och vars skivor skulle sälja både guld och platina.

Jag kommer ihåg när jag pratade med Elvis efter hans uppträdande den kvällen, säger Frank Page. Jag var nyfiken på hur publikreaktionerna här hade varit jämfört med hans normala framträdanden. Skälet till detta var att vi direkt måste besluta huruvida vi skulle be honom komma tillbaka till Louisiana Hayride eller inte. Elvis sa att han hade framträtt på några klubbar i Memphis-trakten och han, ärligt talat, inte gick hem något vidare hos den mogna publiken.

Nej, det var främst ungdomar som diggade hans musik, vilket inte var svårt att förstå. Han var en snygg kille som klädde sig rätt konservativt. Det sägs att Elvis hade varit deppig efter ett misslyckat framträdande på countrymusikens Mecka 'Grand Ol' Opry' i Nashville några veckor tidigare, och att han mer eller mindre beslutat sig för att sluta sjunga när han fick chansen att framträda på Louisiana Hayride. Om vi hade svikit honom så kanske han hade givit upp musiken för all framtid.

Elvis berättade för mig att Jim Denny, som var ansvarig för artisterna på 'Opry', hade sagt till honom att han borde återgå till att köra lastbil, för i musik- branschen skulle han knappast kunna lyckas. Jag sa åt Elvis att inte bry sig om sådant snack, utan att han borde följa sin egen instinkt och göra det han själv kände för.

Vi bokade in Elvis för en spelning till och den 6 november skrev vi ett kontrakt för ett år framöver som innebar att Elvis skulle göra ett framträdande varje lördagkväll till avtalsenlig lön. Musikerfackets avtal var då 15 dollar per medlem i kompbandet och dubbelt så mycket för stjärnan, dvs 15 dollar var för Scotty och Bill och 30 dollar till Elvis. Vid det här laget var det uppenbart för alla att Elvis hade kommit för att stanna och det dröjde inte länge förrän ungdomarnas antal vid konserterna ökade drastiskt.

I samma veva som Elvis skrev under sitt kontrakt med Louisiana Hayride blev Bob Neal hans manager. Bob var skivpratare på radiostationen WMPS i Memphis där han var värd för ett country-program på morgonen. Likt många andra skivpratare drygade han ut sin inkomst genom att arrangera färdiga program med olika countryartister för som kunde bokas för olika evenemang, främst i Memphis omgivningar.

Bob var en av få personer i branschen som var känd för sin ärlighet, integritet och totala lojalitet med den han representerade. I Elvis fall arbetade han klokt för att se till att Elvis fick maximal uppmärksamhet samtidigt som scen- framträdandena förbättrades. Bob kom in i just rätt tid och såg till att Elvis karriär kom på stadiga ben.

Elvis reste och framträdde tvärs över sydstaterna och sydvästra USA och spelade på skoldanser, kyrkomöten, nattklubbar, vägrestauranger och vid ett tillfälle till och med vid firandet av att ett nytt air condition-system installerats i en byggnad! Han kallades för 'The Memphis Flash' och 'The King of Western Bop'.

Samtidigt började Louisiana Hayride-medarbetarna 'Pappy' Covington och Tilman Franks boka in honom för konserter inom radiostationen KWKHs täckningsområde. Horace Logan följde med på några av dessa utflykter som vanligtvis inkluderade en räcka stjärnor från radioshowen. Trots att Elvis inte alla gånger var huvud- attraktion, spred sig ryktet att denna 'Hilbilly Cat' var sevärd. Många fans hade ju hört hans spännande radioframträdanden och bara väntade på att få se honom uppträda i just deras stad.

När Elvis behövde övernatta i Shreveport bodde han vanligtvis på hotell. På den tiden kallades de turist-hotell och Al-Ida och Shirley Temple-motellen var typiska tillhåll. På fredagar brukade han äta frukost tillsammans med Stan Lewis som ägde en populär skivaffär i staden. Stan betalade alltid för Elvis eftersom han visste att Louisiana Hayride inte betalade särskilt bra. I gentjänst signerade Elvis skivor i Stans affär som låg bara ett par kvarter ifrån KWKHs station längs Texas Street, och omsättningen höjdes givetvis då.

Elvis sällskapade med Carolyn Bradshaw, en nätt, storögd brunett som liksom Elvis sjöng på radioshowen. Han höll sig oftast i närheten av stationen och kunde bl a ses spela flipper på Murell Stansells 'Bantam Grill' och 'Harry's Barbecue' var också ett favorittillhåll (där countrysångarna George Jones och Faron Young brukade ställa till med diverse upptåg). Elvis såg också gärna film på biograferna Strand och Don Theaters när det fanns tid till det.

Mot slutet av hans första kontrakterade år med Louisiana Hayride var Elvis det hetaste namnet och under otaliga turnéer fram och tillbaka i sydvästra USA framträdde han med artister som Mother Maybelle, The Carter Sisters och Louisiana Hayride-stjärnor som Faron Young, The Wilburn Brothers, Slim Whitman, Jim Ed Brown, Johnny Cash och Ferlin Huskey m fl.

Han tog lärdom från dessa etablerade artister, och framför allt Johnny Cash och Elvis hjälpte varandra. De brukade kika in på varandras framträdanden från ridån vid scenkanten och noterade noga vad som gick hem hos publiken (och även vad som var mindre lyckat) för att därefter pröva det själv. Elvis skrev så småningom kontrakt för ännu ett år, den här gången för 200 dollar per vecka, och nu skulle det inte dröja länge innan han fick sitt riktiga genombrott. Det enda som saknades för att slå igenom över hela USA var ett TV-framträdande som sändes över hela kontinenten, från kust till kust.

Elvis kontrakt tillät honom att bara vara ledig en enda lördag var tredje månad. Hans nye manager 'Överste' Tom Parker, hade dock andra planer. Parker hade tidigare varit manager för countrysjärnan Eddy Arnold och legat bakom dennes framgångar. Och han kunde förutse att strålande tider även väntade Elvis. Eftersom även vi på Louisiana Hayride insett detta faktum, säger Frank Page, lät vi Elvis ta ledigt för ett framträdande på Jackie Gleason's TV-utsändning 'Stage Show' och detta följdes av flera TV-shower under senvintern 1956.

Parker försökte att på alla möjliga sätt bli kvitt återstoden av Elvis kontrakterade tid med Louisiana Hayride. Han föreslog bl a att köpa in sig på en andel i radio- stationen KWKH men Henry Clay avböjde. Och kanske var det tur för vem vet vad Parker kunde ha hittat på?

Till slut förstod Louisiana Hayride att de inte kunde hålla kvar Elvis, vars populäritet nu verkade ohejdbar och i början av april 1956 lät man Elvis köpa sig fri från sina återstående åtaganden till priset 10.000 dollar, en summa som aldrig tidigare utbetalats i sådana sammanhang. Trots att han gjort sitt sista kontrakterade framträdande den 31 mars, gick han med på att hålla ännu en show - denna gång för välgörande ändamål - vid ett senare, ospecificerat tillfälle.

Detta tillfälle kom att bli den 15 december samma år och Elvis, som älskade staden Shreveport gjorde då ett av sitt livs bästa framträdanden. Showen hölls i stadens största lokal 'Youth Building' (idag Hirsch Coliseum) på The State Fairgrounds. Biljettpriset var 2 dollar i förköp eller 2,50 vid entrén och intäkterna skulle gå till KFUMs läger beläget i Forbing, något söder om Shreveport men fortfarande i delstaten Lousiana. Pengarna räckte bl a till att bygga en simbassäng där ännu idag vågorna rullar i takt med Elvis rock and roll-rytmer!

Förberedelserna för konserten var omfattande. Förutom att namnet på det hotell där Elvis bodde hemlighölls, arrangerade polisen ett lockbete genom att en falsk Elvis fick lura med sig ungdomsmassan som trots hemlighetsmakeriet omgärdade hotellet, i en riktning för att därigenom avleda uppmärksamheten från den riktige Elvis.

Polisassistenten Robert Catts hade ungefär samma kroppsbyggnad och sömn- aktiga ögon som Elvis och han ikläddes typiska Elvis-kläder och sattes i en rosa Cadillac som man hyrt av en bilhandlare. Cadillacen körde under poliseskort till Youth Buildings huvudentré. Och allt medan Catts lät sig dras in i den stora folksamlingen på framsidan kunde Elvis själv obemärkt ta sig in genom sceningången på baksidan.

Vid det här laget hade något mer än två år passerat sedan Elvis debut på Louisiana Hayride och mot bakgrund av dessa erfarenheter trodde vi oss veta hur hans publik skulle hanteras, säger Frank Page. Ett staket sattes upp framför scenen och de närmaste stolsraderna placerades 10 meter därifrån.

Eftersom inga platser kunde reserveras så gällde principen 'först till kvarn...'. Konsertlokalen rymde 10.000 personer och varenda biljett blev såld. När dörrarna öppnades vällde de skrikande ungdomarna in och sprang rakt genom den stora byggnaden för att ta sig varsin stol sätta sig så nära scenen som möjligt. Därigenom överlistade de våra förberedelser totalt och det tjugotal poliser som fanns på plats kunde inget annat göra än att häpet se på.

Jag hade varit med Elvis varenda lördagskväll som han uppträtt på Louisiana Hayride, fortsätter Frank, och jag visste vilket stormande bifall publiken kunde ge honom. Jag var beredd på detta och mer, men jag var inte beredd för det gen- svar som komma skulle. När Elvis till slut äntrade scenen så blixtrade tusentals kameror till samtidigt.

Många fotografier som togs denna kväll visar mig stående på ena sidan av scenen med ett förskräckt uttryck på ansiktet. Och jag var livrädd! Jag hade aldrig tidigare hört tiotusen ungdomar skrika så högt de kunde - det var sannerligen en skräckinjagande upplevelse. De hänförda skriken började så fort han kom ut på scen och de upphörde aldrig under hela konserten.

Många berättade senare att publiken varken hörde huruvida han sjöng eller om ens kompbandet spelade. Men det spelade ju egentligen ingen roll - 'The King' hade kommit hem! Jag hade hela tiden en känsla av att något förskräckligt skulle komma att inträffa, antingen full panik eller ett upplopp eller till och med att väggarna skulle rämna. Och om jag ska vara helt ärlig så vill jag aldrig uppleva något liknande igen.

Elvis has left the building
Det numera legendariska uttrycket 'Elvis has left the building' (Elvis har lämnat byggnaden) kom mer eller mindre av misstag att uttalas för första gången denna kväll av presentatören Horace Logan. Programmet för själva radioutsändningen var till formen en vanlig Louisiana Hayride-show och Elvis var den tredje artisten av kanske ett 20-tal som skulle framträda under kvällen. Men då både hans 45 minuter långa konsert och extranumret var över så reste sig horder av ungdomar för att lämna lokalen.

Då bad Horace dem att återvända till sina platser, eftersom fortfarande många av kvällens begivenheter återstod, även om förstås Elvis inte skulle återkomma. När ungdomarna trots detta ohejdat fortsatte mot utgångarna bad Horace dem en sista gång: "snälla ungdomar, Elvis har lämnat byggnaden, han har redan kört iväg så sätt er igen". Och på något vis kunde showen efter ett tag fortsätta.

Radioprataren Norm Bale minns ännu hur Elvis, Scotty och Bill kom körandes i en Chevrolet av 1953 års modell den där första oktoberkvällen 1954. De hade lånat pengar till en måltid inför showen, säger Norm. Och från denna futtiga början reste sig Elvis under sin period hos Louisiana Hayride i Shreveport till världs- kändisskap. Början var pover men framgången lät inte vänta på sig och när den kom, kom den dessutom snart i ofantliga mängder.

Hans liv skulle komma att förändras för alltid, men samtidigt är Bill Dugard övertygad om att Elvis gärna blickade tillbaka på sin barndom: "Han skulle gärna åkt tillbaka till östra Tupelo för att vandra runt på grusvägarna, sparka runt i smutsen, ta sig en simtur i floden och skjuta ärtrör".

Elvis skulle återkomma till Shreveport vid ytterligare några tillfällen efter det minnesvärda framträdandet 1956. En gång ringde han upp mig, minns Frank Page, för att tacka oss för det vi betytt för hans karriär och han uppmanade oss att hålla igång radioprogrammet. Hans sista konsert i Shreveport hölls den 1 juli 1976 och då Elvis ett drygt år senare dog blev jag uppringd av radio- och TV-stationer världen över som alla ville ha mina kommentarer. Tja, vad kan man säga? "The King is dead".

Lousiana Hayride Elvis namn är det främsta bland dem som 'skolats' på Louisiana Hayrides scen. Inte bara Elvis liv utan hela radioshowen som sådan kom att förändras under hans 18-månaders engagemang och inget blev sig mera likt.

Nog hade det funnits stjärnor före honom, till och med världskändisar - inom filmen, idrotten och i musiklivet - men ingen av dem var av Elvis Presleys kaliber, och troligen kommer heller ingen någonsin att kunna uppnå samma unika status. Ja, kungen må vara död, men hans inverkan är bestående.

Program för Louisiana Hayrides show i Municipal Auditorium, Shreveport den 16 oktober 1954 (från Joyce Railsback Nichols anteckningar).

8:00 to 8:15 (sponsored by Tube Rose Snuff)

  1. Buddy Attaway
  2. Betty Amos "Old Time Religion"
  3. Hoot & Curly "Country Lovin'"
  4. Tibby Edwards "I Know You'll Understand"

8:15 to 8:30 (sponsored by Jax Beer)

  1. Tibby Edwards "Come On, Chere"
  2. Jack Ford "Pretty Words" "I Don't Hurt Anymore"
  3. Ginnie Wright "I Want To Be Hugged To Death"

8:30 to 9:00 (sponsored Sal Hepatica)

  1. Buddy Attaway "Big Mamou"
  2. Martha Lawson (guest star) "Mountain Pooka" (yodelling!)
  3. Merle Kilgore (guest from Texas; writer of "More And More") "More And More"
  4. Jimmy & Johnny (Gimme a little kiss, baby...)
  5. Jimmie C. Newman "Can It Be Right?", "You Didn't Have To Go"
  6. 12. Jack Ford sang the theme song for Sal Hepatica

9:00 to 9:30 (sponsored by Lucky Strike)

  1. Floyd Tilman (guest star) "Slipping Around", "I'll Take What I Can Get"
  2. Ginnie Wright "Tell Me How To Get Married"
  3. Elvis Presley (guest star; 19 years old) "That's All Right, Mama" (rhythm & blues style), "Blue Moon Of Kentucky"
  4. Dobber Johnson "Black Mountain Rag"
  5. Hoot & Curly "Come Home With Me Today"
  6. Tibby Edwards (sings Ray Price's...) "Love Me Now (Cause I'm Much Too Young To Die)"
  7. 19. Dorothy Collins sings LS/MFT
  8. 20. Betty Amos "If Some Folks Would Leave Us Alone"

Källa: Rockabilly Hall of Fame
Översättning av John Boija

Tillbaka

Elvis Intresseförening TCE  Kontakt | Startsidan
| Nyheter | Webshop | Annonser | WebForum | Gästbok |
| Elvisologi | Elvis Musik | Elvis Filmer | Elvisfoton | Elvis FAQ | Länkar |
 
Elvis
Elvis Meeting
Tradera - auktion
Fynda på skivmässor!
Enviken Records
BMG i Sverige
Bästa musiken från 60-talet!
Gratis Online viruskontroll!
Senast ändrad: 2003-12-02