Startsidan
Sök lokalt med  
Sök på lokalt med Google!


Artiklar och nyheter
Shoppa Elvis!

Köp-Sälj-Byt privatannonser
Forum för diskussion och frågor
Skriv och läs i gästboken

Allt om Elvis liv och karriär
Om Elvis musik
Allt om Elvis filmer!
Elvis fotoalbum
Elvis FAQ
Länkar

Till startsidan
Elvis Live In Las Vegas

Live in Las Vegas

Recension av Per Regge

86 låtar, varav 53 tidigare outgivna. Drygt 4½ timme musik som ska sammanfatta Elvis arbete i Las Vegas, ett sådant koncept måste väl få högsta betyg? Icke sa Nicke. Läs och begrunda.


CD 1 (61:52)
1991 gav RCA/BMG ut 17 låtar från Las Vegas 1969 på en box som hette Collectors Gold men vi fick vänta i 32 år innan de släppte en komplett konsert från det år då Elvis gjorde comeback som estradartist. De valde en show från den 24 augusti, men anger inte om det är en kvälls- eller midnattsföreställning.

Det finns en bootleg från samma datum, den heter Here I Go Again och anses vara en dinner show. Följaktligen måste det här vara midnattsodyssén, eller hur? På Here I Go Again sjunger Elvis Words, men i övrigt är repertoaren exakt densamma, totalt bjuds vi på 16 låtar och ett medley.

Endast Heartbreak Hotel är tidigare utgiven från det här uppträdandet. Detta är musikunderhållning av absolut högsta klass, tempot är högt, massor av bra låtar och Elvis är i toppform. Vem kan begära mer? Om BMG hade valt att ge ut det här som en enkel-CD hade jag gett den 5 plus.

Elvis är pratglad och babblar på mellan de flesta låtarna. Efter Johnny B Goode höll Elvis en monolog om sin karriär och den har Ernst Jorgensen klippt bort och lagt på slutet, med motiveringen "for playing convenience"! Det är oerhört upprörande och naturligtvis fullständigt idiotiskt.

Vill man inte lyssna på monologen efter Johnny B Goode är det ju bara att trycka "skip"! Sedan är det också lite tråkigt att Dennis Ferrante har valt att näst intill utplåna Larry Muhoberacks piano från mixen.

Under denna sejour öppnade Elvis sina shower med Blue Suede Shoes. Innan han äntrar scenen ligger bandet och tuggar ("chug-a-lug") på ett A-durackord, vilket fått en del att påstå att Elvis inledde med Baby I Don't Care(!) Elvis säger "this is my first live appearance in nine years". Fel. Det var ju 1961 som Elvis uppträdde i Memphis och på Hawaii.

Håll i hatten när Elvis VRÅLAR igång Hound Dog. Jädrar anåda. Ett fantastiskt gitarrsolo av James Burton gör inte saken sämre, notera dock att Elvis avbryter JB's första försök. Den första delen av snacket innan låten känner jag igen från Elvis In Person.

Elvis är osäker på texten i I Can't Stop Loving You, som har väldigt lite gemensamt med Ray Charles version. Det är ett makalöst sväng i Johnny B Goode - Elvis ger verkligen allt! Negresserna i Sweet Inspirations låter gudomliga i Runaway, men Burton skulle ha använt de ljusa strängarna i solot.

Elvis dedicerar Are You Lonesome Tonight till Överste Parkers hustru, det var hennes favoritsång och det var hon som föreslog att Elvis skulle spela in den (1960). Idén att koppla Yesterday med trallande på Hey Jude var infantil, men slutet är ballt.

Hollywood-skådisen George Hamilton sitter i publiken och Elvis säger "He's a very good friend of mine." I showbusiness är alla dina "vänner" om du hälsat på dem vid något tillfälle… Tempot är vansinnigt uppskruvat i What'd I Say och Burtons solo är mindre lyckat.

I den 6,5 minuter långa monologen som (felaktigt!) avslutar CD # 1 berättar Elvis om hur han fick sin start i musikbranschen och vad som ledde honom att återvända till livescenen igen efter ett decennium i Hollywood.

Det är intressant att notera hur dåligt Elvis minne var, bl.a. förväxlar han My Happiness med sin första singel. Han får spontana applåder flera gånger.

Publiken bjuds på ett ofrivilligt skämt när Elvis beskriver livet som filmstjärna: "I was living it up, eatin' hambugers, drinkin' Pepsis…". Detta var alltså Elvis bild av Nirvana; att käka hamburgare och dricka Pepsi. Ska man skratta eller…?

CD 2 (67:15)
Nu har BMG, inom loppet av drygt ett år, släppt tre kompletta shower från augusti 1970. Här får vi en 65 minuter lång konsert från 11 augusti. Kanske inte riktigt lika vass som FTD-skivan One Night In Vegas, men fortfarande förstklassig.

Mixen är utmärkt, möjligen lite mycket bas, men inget som stör. Flera av låtarna från den här showen är med i nya filmversionen av TTWII. Love Me Tender presenterar Elvis som titelmelodi till en film som "kom på bio precis innan Borta Med Vinden."

Countryklassikern There Goes My Everything spelades sällan live och framförs med verklig ackuratess. Sedan följer en fullständigt strålande version av Just Pretend. Båda dessa låtar spelade Elvis in i studio tidigare under sommaren.

Something har tidigare släppts på Walk A Mile In My Shoes (1995), men här finns en svordom i början som raderades på 70-talsboxen. Fruktansvärt dålig version av Polk Salad Annie.

Efter One Night säger Elvis "We start doin' those, man, we'll be up here all night!" På slutet finns en "bonus" från en annan show, When The Snow Is On The Roses, en usel låt i gräsligt ljud. Den kunde vi ha varit utan.

CD 3 (67:38)
Blä! Alltihop tidigare utgivet på skivorna On Stage och Burning Love.

CD 4 (73:24)
Elvis spelade första gången i Vegas redan 1956, då han stod på randen till sitt verkliga genombrott. Detta tvåveckorsengagemang har blivit mest känt för det svala mottagandet. Publiken på New Frontier Hotel bestod till 90% av herrar och damer i den gyllene medelåldern och tillhörde därmed inte Elvis främsta målgrupp.

Man kan skönja en viss sarkasm i Elvis små monologer mellan de fyra låtarna. Jag är inte överförtjust i att BMG återanvänder den här tejpen, som tidigare har getts ut både på Silverboxen 1980 och 50-talsboxen 1992.

Men visst, för de som inte hört denna unika inspelning tidigare är det ju en höjdare; den enda liveinspelningen av Elvis från 50-talet i riktigt bra ljud (bra upptagning och inga skrikande tonårsflickor).

Och visst låter det bättre än det man sett/hört från teveframträdandena hos Milton Berle, Steve Allen och Ed Sullivan. Jag gillar särskilt hur Elvis drar ut på introt till Money Honey, Scotty Moore får slå an sitt E-dur-ackord ett bra tag innan Elvis börjar sjunga. Och visst är D.J. Fontanas trumsolo i Blue Suede Shoes häftigt?

Sedan följer soundboardinspelningar i halvtaskigt ljud från 1974 och -75. Har du aldrig lyssnat till en bootleg kommer du att älska den sista skivan i boxen. Tyvärr är det taffliga klipp mellan låtarna. Jorgensen har ansträngt sig för att hitta låtar från shower som inte getts ut på bootleg.

Från de här Vegasbesöken vill jag rekommendera skivor som If You Talk In Your Sleep (19 augusti 1974 - Elvis är inte i toppform men låtlistan är sensationell) och Just Pretend (13 december 1975 - helt fantastisk show).

Men nu till låtarna på CD 4: Elvis låter krasslig i Promised Land. För de som bara köper "officiella" skivor är det säkerligen en höjdare att höra If You Talk In Your Sleep för första gången på en livescen.

Den familjära stämningen under en Elviskonsert i Vegas framgår tydligt, lyssna bara på Elvis imitation av sin sexåriga dotter Lisa Marie så förstår ni vad jag menar.

En smakfull version av I'm Leavin' är en positiv överraskning och att få höra It's Now Or Never utan Sherrill Nielsen är befriande, skönt att slippa hans kastrat-yl. Why Me Lord? var J.D. Sumners stund i rampljuset men här är det mest flabb. Missa inte Elvis plötsliga utrop "LA-DA-DA!" i Hawaiian Wedding Song.

Resten av låtarna är från 1975. Vem kan motstå Green Green Grass Of Home ? Helt fantastisk, tusen gånger bättre än studioinspelningen. Charmiga - och orepeterade - You're The Reason I'm Living har funnits på bootleg i flera år, med datum angivet till 22 mars 1975, BMG skriver bara 03/75.

Två nedköp är en svag version av Burning Love med fruktansvärt dålig bas av Duke Bardwell och My Boy, som gapas sönder. Jämför Just Pretend årgång -75 med versionen på CD 2 - det är fem år mellan tillfällena och även om framförandet inte är dåligt är det likväl skillnad som natt och dag; skärpan, intensiteten, kraften finns inte där längre.

Min egenhändiga konklusion säger mig att BMG har (kompletta?) konserter från 21 augusti 1974 samt 30 mars och 6 december 1975 i sina valv.

Live In Las Vegas ger oss tre versioner vardera av Hound Dog, Heartbreak Hotel och Suspicious Minds. Boxen är väldigt ojämn: showerna fr. -69 och -70 är enastående bra. CD # 4 är okej. Däremot är CD # 3 en styggelse; en spottloska i ansiktet på alla Elvisfans.

Bookleten är inte helt lyckad heller, många foton göms i märkliga collage och de svartvita fotona från 1956 är stympade. Colin Escotts liner notes är bra, men det är alldeles för lite information om musiken som finns på boxen. Och stavfelet "Elvis Presely Enterprises" är verkligen pinsamt för de ansvariga.

Observera att denna recension skrevs strax efter att boxen släpptes förra året. Hör gärna av er med synpunkter. Min mailadress finner ni nedan.

Per Regge
E-post: per.regge@lycos.com

Tillbaka

Elvis Intresseförening TCE  Kontakt | Startsidan
| Nyheter | Webshop | Annonser | WebForum | Gästbok |
| Elvisologi | Elvis Musik | Elvis Filmer | Elvisfoton | Elvis FAQ | Länkar |
 
Elvis
Elvis Meeting
Tradera - auktion
Fynda på skivmässor!
Enviken Records
BMG i Sverige
Bästa musiken från 60-talet!
Gratis Online viruskontroll!
Senast ändrad: 2003-12-16