Startsidan
Sök lokalt med  
Sök på lokalt med Google!


Artiklar och nyheter
Shoppa Elvis!

Köp-Sälj-Byt privatannonser
Forum för diskussion och frågor
Skriv och läs i gästboken

Allt om Elvis liv och karriär
Om Elvis musik
Allt om Elvis filmer!
Elvis fotoalbum
Elvis FAQ
Länkar

Till startsidan

Fame And Fortune

Efter genomgång av Elvis tidiga 60-tals sessioner i Nashville, har man valt för denna utgåva material från första året efter Elvis militär- tjänstgöring. "Fame And Fortune" täcker studiosessionerna för "Elvis Is Back", "His Hand In Mine" och "Something For Everybody", inkl flera hit singlar från dessa sessioner.
Fame And Fortune

Recension av Morgan Sjöberg
Ofta, alltför ofta, får man höra och läsa att Elvis sålde ut efter lumpen och i stort sett bara spelade in en massa skitlåtar på 60-talet, gärna då ljudband till filmer som var lika kassa som låtarna. "Elvis dog när han ryckte in i lumpen", så lär John Lennon ha sagt i en intervju strax innan sin död och alldeles för många kritiker har varit snabba att hålla med.
Till saken! "Fame And Fortune" med sina alternativa tagningar från Nashville 1960-61 visar med all önskvärd tydlighet att Elvis snarare var en bättre sångare och artist efter lumpen än han var före densamma. Hans röst hade mognat liksom hans musiksmak - och då ska man veta att Elvis sannerligen inte var ensidig på 50-talet heller. Tyvärr skymmer filmerna och de taffliga låtarna med en alldeles uppenbart oinspirerad Elvis detta faktum. Att man satsade på filmer och skivor enligt löpande-band-principen är dock inte så konstigt som det i efterhand kan verka.
"Elvis Is Back", som första albumet efter militärtjänsten heter, är inget mindre än ett mästerverk. Personligen skulle jag vilja ranka det som Elvis bästa LP tillsammans med "From Elvis In Memphis". Tyvärr var publiken kallsinnig. Inte så att den sålde dåligt - tvärtom så nådde den #2 på LP-listan och sålde för den tiden imponerande tvåhundratusen exemplar enbart i USA.
Jämför då med "G.I Blues", albumet med ljudbandet till vad jag skulle vilja kalla den första "typiska" Elvis-filmen. Denna LP sålde åtminstone fem gånger så bra som "Elvis Is Back" och låg på USA-listan i hela etthundraelva veckor-däribland ett antal som #1.
När man begrundar detta faktum så kan man i efterhand nästan förstå att Översten, och förmodligen Elvis själv, ville smida medan järnet var varmt. Ge publiken vad den vill ha. Rätt som det är kan framgångssagan vara över. Ungefär så tror jag att Elvis, RCA, Översten och filmmoguler som Hal Wallis kan ha resonerat.
"Fame And Fortune" är tillsammans med "Memphis Sessions" det bästa som har släppts på Follow That Dream. Ernst Jörgensen förtjänar ett stort tack för denna prydliga utgåva med ett ganska snyggt och propert omslag och som därtill bjuder på hela tjugosju låtar med enastående fin ljudkvalitet. RCA:s Studio B hade ett helt unikt "sound", klart och rent och oehört vackert. Mycket mer njutbart än vad dagens artister erbjuder oss skulle jag vilja påstå.
Lägg sedan till Nashvilles dåvarande "A-team" bestående av bland andra gitarristen Hank Garland, basisten Bob Moore, trummisen Buddy Harman, saxofonisten Boots Randolph och pianisten Floyd Cramer och ni förstår att det låter briljant. Dessutom medverkade Scotty Moore och D.J Fontana från Elvis ursprungliga band. Körade gjorde självfallet The Jordanaires. Men inget "Nashville Sound" och inga musiker i världen hade kunnat ro det hela i land om inte Elvis själv hade varit så alldeles uppenbart inspirerad och dessutom i kanonform. Att låtarna dessutom håller genomgående mycket hög klass bidrar självklart också.
Inspelningarna från mars-april 1960 är naturligtvis intressantast. Vi får höra hela elva av sammanlagt arton inspelade låtar i andra versioner än de tidigare utgivna. Elvis spelar ut hela sitt breda register i utsökta ballader som exempelvis Stan Keslers "The Thrill Of Your Love" och bjuder på rivig rock´n´roll i Leiber/Stoller-kompositionen "Dirty Dirty Feeling". Han ger oss utsökt rhytm´n´blues i Jessie Stones "Like A Baby" och levererar en lika humoristisk som erotiskt laddad version av The Drifters "Such A Night".
Slutligen så ger han oss det slutgiltiga beviset-inte på hur han har svikit rockmusiken-utan på hur han har mognat som sångare. Jag menar då naturligtvis "It´s Now Or Never". Elvis var förmodligen inte bara inspirerad av operatenoren Mario Lanza när han gjorde sin version av "O Sole Mio". Han hade säkert den klassiskt skolade r´n´b-sångaren Roy Hamilton i tankarna också, mannen som inspirerade Elvis till att spela in låtar som "I Believe", "You´ll Never Walk Alone", "Hurt" och "Unchained Melody", spelade in "O Sole Mio" som "There´s No Tomorrow".
Förutom ovanstående direkt magiska inspelningar bjuder "Fame And Fortune" på material från den 1 oktober 1960 och den 12 mars 1961. Elvis och hans fina musiker lyckades på dessa två nätter spela in drygt två dussin låtar, det vill säga nog för två album och dessutom två synnerligen framgångsrika singelframsidor i form av "Surrender" och "I Feel So Bad".
"Surrender" var den enda så kallade pop-låten från inspelningarna i oktober 1960 som annars användes till att förverkliga Elvis ambition om att spela in en hel LP med gospel. "His Hand In Mine" blev resultatet och det är bara att konstatera att såväl Elvis som övriga musiker låter ovanligt inspirerade. Lyssna till exempel på den utsökta tolkningen av The Trumpeteers "Milky White Way".
Tyvärr är resterande låtar, det vill säga materialet från den mars 1961, inte riktigt av samma höga kaliber. Men Elvis versioner av Charlie Rich´s "I´m Coming Home" och Teddy Redell´s "Judy" är inte dumma alls och ballader som "It´s A Sin", en countryhit för Eddy Arnold, och Don Robertson´s "Starting Today" bjuder på utomordentligt förfinad sångkonst i kombination med lika precisa som känsliga musikerinsatser.
Dessa låtar hamnade i sitt färdiga utformande på "Something For Everybody", en ganska blek LP jämfört med "Elvis Is Back", men ett mästerverk om man jämför med "Blue Hawaii" som också släpptes 1961. "Blue Hawaii" sålde ungefär tio gånger så mycket skivor som "Something For Everybody" även om båda albumen nådde förstaplatsen på listan. Bara så att ni vet varför det gick som det gick.....
Tummen upp således för en alltigenom lysande CD med Elvis på toppen av sin förmåga. 60-talet var verkligen ingen musikalisk öken. Det krävs bara att man lyssnar med öppna öron för att förstå den saken.
Morgan Sjöberg

Tracklistan:

  1. Make Me Know It-Take 11
  2. Soldier Boy-Take 7
  3. Stuck On You-Take 1
  4. Fame And Fortune-Take 5
  5. Like A Baby - Take 4
  6. It's Now Or Never-Takes 2,3
  7. The Girl Of My Best Friend - Take 3
  8. Dirty, Dirty Feeling Take 1
  9. The Thrill Of Your Love-Take 1
  10. Such A Night - Take 1
  11. The Girl Next Door (Went A Walking)-Takes 1,2,3
  12. Milky White Way-Takes 4,5
  13. His Hand In Mine -Splice of takes 4,5
  14. He Knows What I Need-Take 6,7
  15. Surrender -Take 2
  16. In My Fathers House - Take 7
  17. Joshua Fit The Battle-Take 2
  18. I'm Gonna Walk Dem Golden Stairs-Take 5
  19. Working On The Building -Take 1
  20. I'm Comin' Home-Take 4
  21. Gently -Takes 1,2
  22. In Your Arms -Take 1
  23. It's A Sin-Take 2
  24. Starting Today -Take 2
  25. Sentimental Me-Take 2
  26. Judy-Take 1
  27. Put The Blame On Me-Takes 1,2
Teknisk info:
Producenter: Ernst Mikael Jørgensen och Roger Semon. Original A&R;: Steve Sholes/Chet Atkins. Original Engineer: Bill Porter. Inspelat i RCA's Studio B, Nashville.
Bandet:
Gitarrer: Hank Garland, Scotty Moore och Elvis Presley.
Bas: Bob Moore. Trummor: Buddy Harman och D.J. Fontana. Piano: Floyd Cramer. Sax: Boots Randolph.
Backup-sång: Millie Kirkham och The Jordanaires (spår 13 och 14: Charlie Hodge)

Tillbaka

Elvis Intresseförening TCE  Kontakt | Startsidan
| Nyheter | Webshop | Annonser | WebForum | Gästbok |
| Elvisologi | Elvis Musik | Elvis Filmer | Elvisfoton | Elvis FAQ | Länkar |
 
Elvis
Elvis Meeting
Tradera - auktion
Fynda på skivmässor!
Enviken Records
BMG i Sverige
Bästa musiken från 60-talet!
Gratis Online viruskontroll!
Senast ändrad: 2003-12-14