Elvis Intresseförening

Kid Galahad
När denna film med Elvis kom till Sverige 1963 så föregicks den av flera artiklar och bilder i veckopressen. Det var för det mesta bilder på Elvis iförd boxhandskar och placerad i boxningsringen.

Att detta uppmärksammades så kraftfullt i den svenska veckopressen måste nog knytas till den våg av boxningsintresse som höll hela Sverige i ett grepp.

Det hade ju gått bara några få korta år sedan vi hade haft en egen världsmästare i tungviktsboxning, nämligen Ingemar Johansson (ofta kallad Ingo) som på slutet av femtiotalet erövrade VM titeln. Alla vi som var med på den tiden kan intyga vilken segerstämning som rådde i Sverige efter denna fantastiska bedrift.

Boxningsklubbar!
Efter denna omvälvande seger för svensk boxning steg ju intresset för att skapa tillfälle för svenska ungdomar att börja träna boxning. Ingen vet väl hur många lokala boxningsklubbar som snabbt växte upp under några år efter detta. Fenomenet höll väl i sig till mitten av 60-talet för att sedan plana ut.

Här i lilla Taberg var vi några pojkar som var aktiva inom scoutkåren och vi började planera efter Ingmar Johanssons framgångar att starta med boxningsträning. Det hela tog form 1959 och vi höll till i Taberg och boxades i ett garage bland gamla cyklar, tvättmanglar, stegar och bensindunkar mm.

När vi hade vad man kan kalla för turnering så höll vi till ute i en större sandlåda som vi hade plattat till. Sandlådan var bra för om någon föll så tog det mjuka sandunderlaget emot den fallande boxaren. Publiken bestod av några mindre syskon och någon flickvän som ivrigt hejade på sin kämpe i ringen..

Jag pratade med min far om att jag behövde få mig ett par egna boxningshandskar. Ofta lånade man någons handskar när man boxades och drömmen var ju att få äga ett par egna.

Min far som var stor boxningsvän gick med på detta och tillsamman köpte vi ett par juniorhandskar av märket Red Eagle. Det var handskar i riktig läder och röda till färgen. Vi köpte dom i Lindkvist Järn och Manufakturaffär där jag också under något år var springpojke. Med dessa boxades jag flera matcher med blandad framgång, men kul var det.

Elvis ska boxas!
Mitt i denna boxningsfeber så får vi se i veckotidningarna att Elvis är med i boxningsgänget. Detta gav en omedelbar värmeförhöjning i vår lilla boxningsklubb. Nu var vi minsann inte ensamma utan Elvis var en av oss. Av detta mådde vi som alla var Elvis vänner mycket bra.

Jag blev extra upplyft då jag i en veckotidning såg en bild på Elvis där han stod vid ringside i boxarpose iförd röda boxningshandskar, precis som mina! Ännu bättre blev den känslan då jag såg att på omslaget till skivan Kid Galahad hade han samma röda handskar. Det var ju nästa för bra för att vara sant. Därför fick mina boxningshandskar det förklarliga namnet Elvis-handskarna.

Filmen!
Vi bestämde att gå hela vår lilla boxningsgrupp och se filmen Kid Galahad. Det var här som den ungdomliga påhittigheten och uppfinnings rikedom fanns med. Vi bestämde att jag skulle ha på mig mina röda boxningshandskar och en handduk runt halsen samt en morgonrock då vi skulle gå in i biosalongen. Morgonrocken lånade jag av mina föräldrar (olovandes) men det gick bra.

Jag var lite nervös när vi stod inför entré dörrarna till biosalongen det var ju en hel del folk därinne. Men så sade en kompis: Nu kör vi igång! Han öppnade dörren och jag kom in lite småboxande i luften och påhejad av mina sekonder och en liten hejarklack som skanderade: "Elvis!, Elvis!" samtidigt som någon i gruppen ropade: "Ingo!,Ingo!" Förmodligen i den uppspeltheten som hela situationen skapade.

Folk i salongen hejade på och man såg bara leenden de var ju alla Elvis sympatisörer som uppskattade allt som hade med Elvis att göra. Efteråt var det många som tackade för upptåget och tyckte det var en kul grej.

Ungdomlig påhittighet!
Ovanstående händelse skildrar kortfattat hur Elvis popularitet också kom att befästas genom ungdomlig påhittighet och vad vi kan kalla för happenings som knöt an till Elvis. Detta visar också på det faktum som många med mej gärna lyfter fram, att Elvis var inte bara en sångare utan en stilbildare för den ungdomskultur som växte fram på 50-60 talet.

För att belysa Elvis stigande popularitet under 50-60 talet bör sådana här spontana happenings och ungdomliga begivenheter klart vägas in. För oss som var med på den tiden lever dessa minnen kvar som små guldkorn och skänker minnets värme när man tänker på dem.

Elvis och Boxhandskarna!